52 dagar har vi suttit i karantän nu. Det går absolut ingen nöd på oss, vi bor bra, har mat, barnen har online undervisning men det är en väldigt märklig tillvaro. Från att ha varit helt instängda får vi nu gå ut mellan 06 - 9.00 på morgonen. kan ju tilläggas att vi går in i vinter så fram till 07.30 är det ganska mörkt. Så ut i mörkret för att hinna rida och gå ut med hundarna innan 9, för att sedan vara hemma när solen skiner. Men att få röra sig utanför hemmet ger så mycket energi ändå. Skolan tar slut om tre veckor och då skulle vi ha åkt till den svenska sommaren. Att bo utomlands när man kan åka hem är en sak men att bo utomlands när man inte kan det är en helt annan. Världen har känts mindre för oss de senaste åren. Vi bor i Kapstaden men har tillbringat sommarlov och vinterlov i Sverige och familj har kommit hit och hälsat på. När det tas bort så blir avståndet ett helt annat men det är som det är. Vi hoppas att kunna åka om några månader istället, eller till jul. Just nu bakar vi kanelbullar som besatta och ser på svenska tv- serier och drömmer om det skira svenska vårljuset......
